Obol kom inte åt kommunens pengar
I samband med en hockeymatch i Coop Arena stötte jag ihop med Bo Johansson. Det var någon gång under hösten 2005. Han önskade en träff med mig för att presentera sitt investmentbolag och lämnade över sitt visitkort, ett visitkort som jag har kvar än idag.
Vid detta tillfälle visste jag inte särskilt mycket om varken Bo Johansson eller Obol, men jag förstod att han var sponsor inom idrotten, främst basketen och hockeyn.
Min dörr i stadshuset står alltid öppen för dem som vill göra ett besök, så Bo Johansson var välkommen och fick en tid för ett kort möte. Han kom punktligt till mötet som hölls den 7 november 2005. Han hade sällskap av en man som hette Lars Ahlin. Jag ville att vi skulle vara två från kommunens sida, så jag bad kommunchefen att också vara med på mötet.
Efter de sedvanliga välkomstfraserna tog Bo Johansson till orda. Han började med att erbjuda hjälp med sponsring av elitlagen i Luleå. Just då förde vi i kommunen en politisk diskussion om att rabattera lagens hyror för hallarna, en kostnad på cirka 700 000 kronor. Bo Johansson kunde tänka sig att bidra med dessa pengar, så att inte kommunen behövde förlora ekonomiskt på hyressänkningen. Pengarna skulle komma kommunen tillgodo i form av provisioner på kapitalplaceringar.
Vi avböjde förslaget. För det första var beslutet om hyressänkningen redan förankrat, om än efter en hård debatt med den politiska oppositionen. För det andra var Bo Johanssons förslag en otillbörlig hopblandning av politik och affärsintressen.
Bo Johansson insåg att hans förslag var omöjligt och frågan dog. Han övergick i stället till att prata om de likvida medel som kommunen förfogade över, varvid han föreslog att kommunen skulle placera en del av dessa pengar i Obol Investments. I gengäld skulle kommunen få en högre avkastning på det insatta kapitalet än vi kunde få någon annanstans. Dessutom lovade Obol att engagera sig ännu hårdare i sponsring av ishockeyn och basketlagen.
Även detta förslag var omöjligt att anta. Vi talade om för Johansson att kommunen alltid upphandlar kapitaltjänster i konkurrens. Att göra upp om sådana affärer över bordet går inte.
I kommunens policy för kapitalförvaltning står det att den som vill göra affärer med kommunen ska stå under uppsikt av Finansinspektionen eller motsvarande myndighet. Vi lät Bo Johansson förstå att om Obol Investments vill vara med och lägga anbud på kommunens kapitalplaceringar, måste Obol först visa upp ett certifikat eller ett intyg på att de är godkända som finansförvaltare.
Efter detta besked var mötet slut. Bo Johansson bad att få återkomma, men det blev tyst från honom i detta ärende. Orsaken var sannolikt att Bo Johansson inte hade något certifikat att visa upp.
Obol Sports Europe
Det blev alltså inte mer talat om kommunens pensionspengar. Dock återkom Bo Johansson ett år efteråt, den 7 november 2006. Denna gång för att berätta att Luleåföretaget Genesis IT skulle ombildas till Obol Sports Europe. Det nya bolaget skulle ha sitt säte i Luleå och ägna sig åt idrottssponsring. Aktiekapitalet skulle vara 30 miljoner konor. Bo Johansson lovade att återkomma med mer information.
Vid ett möte på kvällen den 27 november fick jag träffa Bo Johansson tillsammans med Mikael Ranggård, som då var delägare och styrelseordförande i Genesis IT. De ville att jag skulle vara med på en presskonferens den 30 november där hela affären med Genesis skulle presenteras. Ranggård ansåg att min medverkan skulle ge viss tyngd åt presskonferensen.
Tyvärr lovade jag att ställa upp på deras presskonferens. Jag gjorde det för att jag alltid haft god kontakt med Genesis IT och gjort flera besök på företaget, bland annat i sällskap med näringsminister Björn Rosengren. Ytterligare en orsak för mig att medverka var att det nya bolaget skulle ha sitt säte i Luleå. Med advokaten Mikael Ranggård vid rodret verkade allt vara i ordning.
Presskonferensen hölls som planerat den 30 november, inför en välfylld lokal på stadshotellet. Många önskade lycka till inför ombildningen och allt verkade frid och fröjd.
Men när presskonferensen var slut råkade jag stöta ihop med NSD:s chefredaktör Lennart Håkansson, som överraskande berättade att inte alla journalister fått komma in. Då förstod jag att jag, trots alla filmkameror och fotografer, inte hade varit med på en presskonferens utan på ett välregisserat möte.
Det var en trist överraskning för mig. Jag kände mig mycket besviken på Mikael Ranggård, eftersom det var han som fått mig att medverka i detta spel och spektakel.
Dagen efter den så kallade presskonferensen började journalisterna beskriva vad som egentligen låg bakom de storstilade planerna på ombildandet av Genesis IT. Det var två journalister på Norrbottens-Kuriren som först spräckte bubblan kring Obol Investments. Bluffen blev snabbt omnämnd i landets alla medier.
Bo Johansson och hans kumpan Jan Saradlic gick under jorden och har därefter inte synts till i Luleå. Sedan dess försöker konkursförvaltare och domstolar reda ut vart pengarna tagit vägen och vem som ska ställas till svars. Men för många av dem som satsat i bolaget är förmodligen pengarna borta för alltid.
I en intervju i Norrbottens-Kuriren den 12 december 2006 förklarade Mikael Ranggård att han lämnat Genesis, eftersom han var besviken över den uteblivna affären där det var tänkt att Genesis IT skulle ombildas till Obol Sports Europe.
Karl Petersen
